Skärpning!
Idag har jag och victoria fått bakläxa, en sådan som vi egentligen är väl medvetna om. Men efter den här helgen tror jag vi förstår lite bättre. Vi springer oftast alldeles för fort på våra dinstanspass, de ska ju egentligen vara som ett litet "återhämtningspass" så man kan köra fullt ut på de riktigt hårda passen. Nu är det mer så att vi springer ett hårdare tempo på distanspassen och inte lika fort som vi egentligen ska på de hårda intervallpassen. I och med det så sliter vi bara ut oss istället för att bygga upp och får inte lika bra kvalité. Så nu får det vara hejdå till för snabba distanspass och hej till snabbare intervallpass!
.
Iaf idag på träningen så körde vi lite lugnare än det egentligen skulle vara, men jobbigt var det ändå kan jag säga! Med mina ben så.. Hej och hå vad det kan gå segt ibland.. Längtar verkligen tills den där härliga känslan kommer, när det känns som att man kan springa hur fort som helst. Men den får man väl vänta på ett tag som det känns just nu.. Den kommer väl när den kommer. Och jag ska försöka göra mitt bästa för att locka hit den.
.
Kommentarer
Trackback
